Igår kändes det bara som man gick runt i en låtsasvärld.
Allt kändes så förbannat bra!
Men rätt som det var så var man tillbaka i verkligheten igen.
Tillbaka till dessa obeskrivliga tankar som tar upp oerhört mkt av min tid...
Ett brev på posten.
Kallelse till lungröntgen idag 11.30.
Hm, för en gång skull kom kallelsen snabbt?
Herre hjärtanes! Finns det folk inom vården som jobbar snabbt???
Det var ju en positiv sak åtminstonne.
Samtidigt som allt bara känns som en ond och overklig dröm som gör ofattbart ont ui hjärtat å sinnet, rullar livet på som vanligt.
Känns så innerligt skönt att det kan göra det oxå..
Att man kan få skratta, vara lite av sitt vanliga jag mitt all denna skit.