Övergått till vemod...

Jag sitter här på känner saknad..
Enorm sådan..
Lunchat på staden och överallt sprang det runt studenter i sina mössor, vita klänningar och svarta kostymer.
Men va fan!?!?!
Människorna ser skitsura ut?:O
HALLÅ liksom!
Stundeten är ju sjukt kul, då ska man vara glad!
Visst, ska inte förneka för mkt, men det blev den del tårar oxå när det var avsked, men va fan!
Överlag så var man ju tipp topp hela dagen!
Deppa, varför?
Ser inte tjusningen i det en sån här dag..?
Men man vill tillbaka..
Enormt mkt...
Å vara så glad som man var!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0