bara dårar rusar in.

jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade
jag drömde att jag kunde sjunga, men det kan jag inte
jag gick ut en kväll, för att känna lukten av våren
för jag trodde att jag kunde känna igen, men det kan jag inte


universum är ett monster, men det har sparat dig och mig
och jag göra vad som helst för att få ditt liv att verka bättre
bättre..
bättre..


ibland är en lögn det finaste man har




And it breaks my heart



Försvinna en stund från verkligheten är precis vad jag hade behövt....


Emelie...

Jag sitter uppe och stirrar ut i mörkret.
Ser ut över takåsarna.
Jag har legat på soffan hela dagen idag.
Inte varit ute över huvud taget.
Ångest, nej men välkommen.
Jag har vart dålig på att svara på sms och telefonsamtal, jag är ledsen.
Men idag har jag inte velat släppa in direkt ngn på livet.
Ingen alls.

Fick besök av en vän nu ikv..
Hade så mkt jag ville få sagt.
Men nej.
Orden stannar i mitt huvud.
Jag får inte ur mig det jag vill ha sagt, inte till ngn.

Jag önskar att du hade vart här Emelie.
Att du hade tagit med mig i dina föräldrars bil.
Att vi hade kört runt, runt runt.
Stannat ngnstans där du hade fått röka dina chokladcigaretter.
Fast jag inte tyckte om det.
Du hade fått.
För det jag hade velat ikv, hade du förstått.
Det ingen annan förstod, förstod du.
Jag hade velat dela denna stunden med dig Emelie,
Inte för att jag skulle prata om mitt liv, mina bekymmer, utan bara vara.
Vara med dig Emelie.
Vi hade inte behövt prata inte alls.
Eller jo, du skulle fått prata.
För jag saknar din röst ngt så in i helvete.



.

Det känns som jag håller på att tappa greppet om vissa saker.
Saker och ting som jag borde ha stenkoll på.
Men så är det inte, långt ifrån.
Jag hatar det.
Att inte ha kontrollen.
Veta vart man har folk.
Fan.

..är att från samma säng, lyssna till samma regn...

Vill skriva så mkt.
Få ur mig så mkt känslor.
Skrika, slåss,kramas ja, jag vet nog egentligen inte riktigt vad jag vil..
För jag får inte ur miog ngnting.
Inget alls.
Var tom längesen mina tårar trillade.
Det är inte okej.
Inte alls..

..

Cellgiftsbehandling och illmående till tusen?
Välkommen spyan...


Nionde gången

Efter en söndag, ångestladdad till tusen på så många olika sätt det bara går och en trevlig kväll med några av mina finaste vänner, var det måndag och jobb igen.
Fruktansvärt att inse att det redan gått två veckor..
Semestern är över..
Men återkommer snart i augusti, tack och lov för det!!

Blodprovstagning i morse.
Först på ställer och lite folk?
Mystiskt detta.
Har nog aldrig varit med om det?
Har folk tagit semester från att vara sjuk?
Kan man det???
Isf vill jag ta semester resten av livet från det.

Inget samtal från Dagvårds-Marie.
Inget dolt nummer som ringde.
Ringde bara för att liksom kolla läget ordentligt.
En glad tjej svarade och sa att mina värden var jättebra?
VA?
Chockad, ja,
Första gången på hela behandlingen de håller sig som de ska?
Efter 3 veckor?
Är ju alltid 4 veckor emellan?
Har det ju vart redan från start?
Sen 9:e gången så repar det sig ännu snabbare?
Hm, skumt, men jag är glad!
Endast 2 ggr kvar!


Det gör inte ont när jag faller från en barstol....

Jag fattar inte.
Jag må vara trög, men jag begriper mig inte på det.
Inte alls.
Inte ngnstans.
Det är inte okej,
Inte okej inte okej INTE OKEJ.
Skalla dom hade du sagt, ja tack gör det.
Men frågan är om det inte är jag som hade behövt bli skallad.
Fått lite vett inbankat i skallen.
Snälla, hjälper du mig med det?
Kom å hälsa på Emelie, banka skiten ur mig.

Jag är fast i detta jävla träsk.
Fan.
Hjälp mig härifrån.

"det gör inte ont så länge du är med mig.."

Nea



Nea är bäst i kassan på Hemköp.
Så är det bara.

sömnlösa nätter

Klockan tickar.
Jag kan inte sova.
Om du hade levt Emelie, då hade du förmodligen varit vaken.
Vi hade kunnat dela denna sömnlösa natt med varandra.
Nu är jag ensam,
Jag pratar med dig, men får inga svar.
Kan bara tänka vad du SKULLE ha svarat om du fortfarande vore vid liv.
Jag förstår inte.
Jag fattar inte alls.
Jag har vänt och vridit, fram och tillbaka, upp och ner men nej, jag förstår inte.
Jag är medveten om att du är borta, det är jag.
Men jag greppar det inte.
Det är som min hjärna gömmer.
Gömmer de känslor som är för jobbiga att tänka på, för jobbiga att ha framme.
För svåra att känna..
Emelie, jag vill så gärna att du ska vara med i mitt liv, med i oss.
Vi älskar dig och kommer alltid att göra det.
Även om du valde detta.
Som så många ggr förr, jag måste acceptera. Men jag vill inte, samtidigt som jag vill.
Jag vill kunna förstå.
Förstå den lättnad du måste känt i detta.
Förstå den lättnad i detta val du gjorde.
Strö lite socker på mig Emelie.
Jag bara svamlar..
Kan inte sova..
Långa långa nätter..
Nu kommer de tillbaka igen.

En tid nu har jag faktiskt kunnat sova.
Men nu känns det som dessa sömnlösa nätter är tillbaka igen.
Emelie, jag saknar dig..

Emelie, ikv pratar vi tills jag somnar...

Jag må vara den mest lättlurade människan jag känner.
Å då är det illa.
På riktigt.
Alldeles för godtrogen å så sitter jag här med skägget i brevlådan. (om jag nu hade haft ngt)

Snackade med Nea innan.
Som skrattade och påminde mig om att du gjorde precis samma sak Emelie.

Duktigt vackra ögon och en heltatuerad arm.
Ja, så var det, och så lurad jag säkert blev.


När Nea påminde mig där inne på hemköp, precis vid sharken, där du brukade jobba, blev det helt solklart.
Det minnet, när du hade vart på coop, och hade vart "fulklädd" och osminkad...
Känt dig inte okej,.
Och den snygge killen bakom Telenorbänken hade viftat lite exrta med ögonfransarna, och "lurat" dig.
Precis det upplevde jag idag...

Varför är du inte med mig här i livet.
I DETTA LIVET.

Så jag hade kunnat skratta med dig, dela denna dumma grejen tillsammans med dig?
Visst, nu får jag själv stå till svars för min godtrogenhet och erkänna att ja, jag var lättlurad.
Själv.
Ensam.
Emelie, jag saknar dig, du hade vart på min sida i detta!
Emelie, ikv pratar jag med dig tills jag somnar.
Jag lovar...

<3



.

Söndag.
En semestervecka har gått, sen är det tillbaka i vardagen igen.
Tiden går fort.
Alldeles för fort.
Jag hade behövt en hand att hålla inatt.
Egentligen har helgen varit den bästa på länge.
Men just nu trillar tårarna.
Vet inte ritkigt varför.
Kan inte kontrollera dem för fem öre.

Åskan mullrar och det blixtrar hysteriskt.
En säng som känns alldeles för stor ikv.


Nu kan du få mig så lätt

Dom är uppe på taken
alla är högt över staden
Sommarn snurrar fort
när vi bara snöar bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann

Och alla bara pratar
"är det sant" och "jag har hört om dig"
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna
sänder ljus till mig och skatorna
Alla dansar, och jag tänker
är du också själv?
Var är du ikväll..

Vem kysste Elin
bakom ryggen på Marie
Var det den store poeten
som hon var förälskad i?
Fanns det en plats
i hennes värld för två?
Snälla skicka ett vykort
för jag undrar så

Och jag undrar vad som händer
i vår del av stan
Vinden håller tal vid en hamburgebar
Den har blåst sig trött
och alla flickor har gått hem
Och du va sötade än dom
men jag slängde bort dig igen
jag slängde bort nån slags vän

Det va så mörkt
den kvällen jag gick hem
jag hade hoppats på något, hoppats på någooot

(hoppats på något, A-ha)

Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt

Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt

Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt

Om du vill ha mig,
nu kan du få-å-hå mig

Lura mig
nej,nej
vad folk än säger


Idag är det Håkan & jag.



Kärlekens matadorer

"Nu blir jag säkert kär i dig, pinsamt jävla kär i dig, nu blir jag säkert kär i dig, precis vad man kunde vänta sig"

Du hade enorm potential till att jag skulle kunna bli kär.
Fuck it.


Jag ser mig själv i speglen, detta är ingen bra dag.

Idag pratar jag med en vän över Facebook.
Jag pratar om cancern.
Jag pratar om dig Emelie.

Just nu trillar tårarna.
Helt hysteriskt.
Det var ett tag sen de gjorde det.
Nu känns det som de aldrig ska sluta rinna.
Funderar på att gå till din grav, plocka lite blommor, gå dit och gråta ännu mer.
Frågan är om jag kan sluta efter det.
Fortfarande är det så jväla overkligt allt som har hänr.

Tänker på hur det var.
Om du hade kunnat så hade du tagit cancern ist för mig.
Jag vet  det min underbara vän.
Men det funkar inte så.
Man kan inte välja allt här i livet.
Men du valde.




r.w.

Varför plågar jag mig själv med låtar som konstant får mina tankar att trilla in på dig..?
Jag vet att jag inte vill ha det.
Det vi hade är över.
The end.
Om det nu var ngt vi hade över huvudtaget.

Ändå trillar tankarna in på dig titt som tätt.
Och nu är jag inne i en svacka där alla dina låtar spelas om och om igen.
Minns när vi satt med armarna om varann i din soffa.
På den tiden när det bara fanns ett ärr..
Men hade vetskap i att det skulle bli fler..
Både på in-och-utsidan.
Jag är ärrad för livet.



.

Idag känner jag mig lite som vädret.
Inte riktigt klar.

En tredjedel är krossad vill bara krypa ner i sängen igen.
Inte dra upp persiennerna och släppa in ngt ljus alls.
En annan den är krossad och vill ringa min gode vän.
Be honom komma på kaffe.
Bara vara.
Och den tredje, ja vad vill jag med den egentligen?

Borde städa..
Ta tag i min lägenhet som ser lite kaotisk ut just nu..

4 juli

Söndag.
Imorgon börjar semestern.
2 veckors betald ledighet.
Ska bli nice som fan faktiskt.

Ikväll är det Lasse och jag.
Jag önskar dock innerligt att du var lite mer närvarande.
Du hade mer än gärna fått sitta på min balkong med en cigg mellan fingrarna....

Efter en lång powerwalk, ensam, en massa tankar som behövde komma ut.
Rensas bort, eller snarare sorteras i fack.
Utan musik i öronen.
Bara lyssna till naturen och omgivningen.



Jag saknar dig.


Tagit åldern till en annan nivå...

Ja, ett år har gått sen sist.
Nu är jag 21.
Tiden har gått så jäkla fort.
Detta året har vart helt fuckat på SÅ MÅNGA olika sätt..
Saker har hänt, saker som inte borde hänt,

Jag sitter i min soffa.
Frukosten är undanplockad och jag funderar på vad jag ska göra av dagen.
Jag vill vara ute.
Följa med mina vänner och sola.
Men nej, inget sånt för Mikaela inte.
Jag hatar att behöva sitta inne när det är fint väder..
Jag vill gråta..

Det är visst bestämt att det ska vara lite födelsedagsfest hemma hos mig ikv..
Jag känner inte alls för det just nu.
Jag vill gråta...
Jag vill gömma mig.
Kanske åka hem till mamma, gråta å sen somna i hängmattan.

Jag vill fly till en låtsasvärld.
Där allt är bra, och jobbiga ting inte finns..
Jag vill fly.
Dit allt är precis som vanligt.
Där ALLT är som vanligt.




RSS 2.0