It's a cold and it's a broken hallelujah




Långa nätter som Melissa Horn sjunger.
Det är det så mina nätter ser ut för det mesta nuförtiden.
Långa och sömnlösa.
Jag vet att detta inte är första gången jag säger det.
Och det börjar bli uttjatat.
Det är det för mig med.
Ganska mkt oxå.
Ett nyårslöfte redan där kanske, sova mera?

Detta är sista natten detta året.
Imorgon vid den här tiden ska man förbereda skålandet, se till att man har några av sina finaste vänner vid sin sida, stå där i kylan med höga förväntningar på ett riktigt bra år.
Löften ska skapas, för att i nästa sekund brytas.
Så uppstyltat för en kväll.
Imorgon ska jag leta riktigt ordentligt i badrumsskåpet efter ett ngt sånär tvättäkta humör och försöka ha en riktigt trevlig kväll och njuta.
Inte för många förhoppningar, men jag vill ha trevligt.

Denna natten är ganska jobbig.
Hallelujah går på repeat.
Den är fin.
jag är vemodig.
Tänker på Emelie.
Saknar henne.
Tänker på mormor.
Som lagts in på sjukhus.
Hur gärna jag vill träffa henne trots att jag fullkomligt hatar och fylls med så mkt obehag av sjukhus.
Men just nu hade jag gjort ganska mkt för att få se min älskade lilla mormor.
Tårar trilla
Och ja, det får ta mig fan trilla.
Hallelujah en gång till.
Sen får jag nog ta tag i det här med sovandet..



Jag vet vilken dy hon varit i.

Det är så tungt att gå upp på mornarna.
Det tar emot ngt så ofattbart.
Jag vill inget hellre än att bara somna om..
Ligga kvar och få somna om.
Snooze-funktionen på mobilen håller på att sluta fungera...
Kanske är detta ett tecken på att jag ska ge upp snozzandet.
Man blir ju faktiskt inte piggare direkt.

Efter en promenad till jobbet i denna vinterlika stad jag befinner mig i just nu kändes det lite bättre.
Det frös i näsan på en, kylan fick mig att vakna ritkigt.
Likt förbannat kommer jag till jobbet, hinner inte mer än sätta mig på kontoret för ens tröttheten hoppar på mig från ingenstans.
Står och lurar där bakom dörren och vips så anfaller den och tar min kropp i besittning.

Jag drar igång radion.
Håkan Hellström.
Kärlek till den mannen.
Minns när jag var i Lund med Henrik.
Vi stod där framför scenen med hur många Håkan-fans som helst.
Aldrig hade jag kunnat tro att Henrik och jag skulle bli vänner.
Första gången vi träffades sa han ngt oförskämt.
Jag tog illa upp och vi var på okant redan från start.

I Lund den där kvällen så var det han, jag & Håkan.
Jag å Henrik stod där med varsin arm om varandra och vaggade i takt till "Jag vet vilken dy hon varit i"
Det var en fin stund.
Och jag tackar dig Henrik för att jag fick uppleva den tillsammans med dig.
Idag ska Håkan få sjunga för mig hur mkt han vill!


Bärga vad du kan från det här vraket.

Idag är det där igen.
Den där känslan av oro som gör att jag bara vilja gå hem å lägga mig i sängen igen.
Dra täcket över huvudet och bara sova bort oron i magen...

Klockan ringde i morse och jag ville inte.
Blodprovstagning och jag ville inte.
På med kläderna.
Hitta humöret bland havregrynsgröt och Veckorevyn.
Men nej, jag fann det inte.
Inte helhjärtat.
I samma anda som tandborstning och sminket kletades dit så drog jag på det där "låtsasglada"-humöret som ligger i badrumsskåpet precis bredvid mascaran.

Skottade fram bilen.
Dörrarna hade frusit fast, som vanligt..
Fan vad jag hatar att jag inte är ägare till ett garage..
Jag hatar det alltför ofta..

Helst av allt ville jag bara lägga mig på marken, borra ner mig i snön för att slutligen ta tag i mig själv, gå 3 trappor upp, ställa mig i duschen och skölja bort min misärr med varmvattten.
Krypa ner i sängen igen och sova sova sova.
I smyg hoppades jag på att bilen inte skulle starta(förlåt min älskade bästa padd-bil) för då hade jag gjort ovanstående.

Men så blev det inte.
När jag slutligen kom in i bilen och den startade, kastade jag en snabb blick i innerbackspeglen.
Slog mig hårt på högerkinden och körde till sjukhuset.

Vraket.




Bärga vad du kan från det här vraket

det finns en spillra av mitt forna jag

Ta då med mig hem gör mig vacker

låt mig sova i din säng ett tag, låt mig sova ett tag

 

säg minns du hur det är jag brukar vara

minns du hur stabil jag var igår

nu är jag påväg att lösas upp till ingenting

för dagen har varit prövande och svår

kanske onödigt svår

 

Bärga vad du kan från det här vraket

se på mig kisande, se mitt bättre jag

Se med blida ögon, klarögt vaken

inse att jag bara haft en liten motig dag

och det kan vem som helst ha

men du kan enkelt göra allting bra

 

Men mig ska du inte tycka synd om

du vet väl hur nöjd jag brukar va

Jag tror att du ställs i min väg för att du

kan återställa allt så allt blir bra.

Du kan enkelt göra allting bra

 

för nu ska du säga följ nu med mig

nu ska du säga ta min hand

säg att du begriper du förstår och allt det där

säg att du har känt precis såhär ibland

säg att du har känt såhär ibland

 

Bärga vad du kan från det här vraket

se på mig kisande, se mitt bättre jag

Se med blida ögon, klarögt vaken

inse att jag bara haft en liten motig dag

och det kan vem som helst ha

men du kan enkelt göra allting bra

 

Bärga vad du kan från det här vraket

Säg turen vänder ska du se

Lova när jag somnar att du vakar över mig

så att inget mera ont ska kunna ske

nu ska inget mera dumt få ske

säg mig att du lovar mig det

 

Bärga vad du kan från det här vraket

se på mig kisande, se mitt bättre jag

Se med blida ögon, klarögt vaken

inse att jag bara haft en liten motig dag

och det kan vem som helst ha

en liten motig dag, det kan vem som helst ha

men du kan enkelt göra allting bra





Måndag

I morse steg jag upp 05.30 med blåmärksbelamrad rygg.
Känns det?
Nej inte alls.
Har jag sovit gott?
Har aldrig sovit bättre..
Ironin när den är som bäst.


Idag avundas jag de som är lediga..



Saknar du nån du en gång trodde du kände..

Nu är det över.
Årets julfirande.
Julafton, hemma hos min moster tillsammans med släkten.
Hem till mamma och pappa.
För jävla bra.

Juldagen.
Underbar middag hemma hos finfina Sandra med underbara människor.
Gjorde golvet som fan?
Ja det kan vi ju säga.
Men kul hade vi.
Omgiven av människor som jag älskar.
Ja, jag sa det.
Jag älskar ta mig fan er.

Annandagen och varm choklad med lillasyster.
Kalkonmiddag med släkten,
Den där traditionella som alltid infinner sig när man mår lite mindre bra.
Ungefär lika ont som jag har på min blåmärksklädda rygg idag efter att ha sett golvet från en helt annan vinkel än vanligt har jag i hjärtat idag..

Saknar allt det vi hade.
Förra året vid den här tiden.
Jag saknar det så det gör så förbannat ont..
Ikväll är det lite extra jobbigt.
Melissa Horn på hög nivå och små tårar får falla fritt längs kinderna.




Juldagen.

Hemma hos mamma och pappa.
Här ligger snön vit och ren utanför.
Och mkt snö är det.
Jättemkt.
Katten ligger och spinner bredvid mig och det är så mysigt här.
Julkänsla upp över öronen.
Jag måste åka hem mer.
Jag gillar det.
Har saknat det.

Idag åt vi frukost tillsammans.
Hela familjen.
Vet inte när det hände sist.
Längesen var det iaf.

Ikväll är det fest.
Obligatorisk sådan.
Vet inte riktigt hur jag ställer mig inför detta.
Egentligen hade det vart mest behagligt att bara stanna hemma hos mina föräldrar.
Sitta i soffan framför tvn och kränga julgodis som aldrig förr.
Va fan är detta?
Tagga till nu va.
Mikaela, skärpning på den.



Merry Christmas. . .




Det snöar som aldrig förr.
Man kan iaf inte klaga på att det inte blir en vit jul.
Men den kanske får firas ensam pga det...



Impossible.

Tänk vad musik kan göra.
Det är helt sjukt vilken påverkan den har på en.
Sinnesstämning.
Idag spelades en låt som är så mkt Emelie att det finns inte.
Maskinens "segertåget".
Jag saknar henne så det gör ont.

På sista tiden har det hänt saker som jag så gärna hade velat dela med henne och Nea.
Nu är det bara Nea.
Men Nea är bäst.
Så jag plockar bort bara.


Jag minns den där dagen för nästan exakt ett år sedan.
Jag minns att jag var ledsen och besviken.
Givetvis var det en kille inblandad.
Han tog mitt hjärta och trampade på det.

Du kom där med dina föräldrars bil.
Som en räddande ängel.
Lilla Emelie.
Du körde mig hem på snöiga vägar.
Du fick mig på bättre humör.
Just nu hade jag behövt en stor Emelie-dos.
Det var så jäkla längesen.
Jag saknar det.
Jag saknar dig.

Tänker på de gånger vi satt i din soffa och drack te.
Pratade om livet.
Om pojkar som satt griller i våra huvuden.
Om att sommaren var för kort.
Att vi alltid skulle vara vänner.

Sen du var här har det hänt mkt.
Alldeles för mkt.
Ingenting är som det en gång var.
Ingenting.
Jag saknar dig så det gör så jävla ont.
Den sista tiden har jag tänkt jättemkt på dig.
Sitter ofta och studerar min Betty som jag fått av dig.
Håller min glasängel i handen, den som jag fått av dina fina fina mamma.

Jag vet exakt vad jag hade velat ha i julklapp, likt många andra.
Men det känns ganska så mkt omöjligt.
Men det står ändå högt upp på min önskelista.





Det gör ont.



Idag är ingen okej dag.
Ingen okej dag alls faktiskt.
Ont i kroppen, ont i hjärtat.
Idag gör det faktiskt lite mer ont än på länge..



Kaos.

Kul att min mobil strejkar.
Verkar ha gjort det till en dum vana att inte vilja ringa på morgonen.
Visst skönt med sovmorgon, men inte speciellt skönt när man får stressa som en jude för att hinna med allt innan man ska till jobbet.
Idag är en tung dag.
Även om helgen har varit underbar på många sätt och vis, STORT tack för det, så fanns det även bitar jag hade kunnat vara utan.
Fan.

Idag är verkligen ingen bra dag.
Inte alls.
Sen att det var ett tag sen jag grät nu, sen jag lättade på trycket med tårar sist, känns inte heller speciellt bra,
Känns för jävla illa rent ut sagt.
Känner att det bränner bakom ögonlocken.
Fan, bara det kan hålla tills jag kommer hem.
Om jag ska gråta idag så vill jag göra det i min ensamhet.
Tack och hej.

Musikhjälpen

http://www.tradera.com/Rebecca-Fiona-t-shirt-auktion_280404_124594018


FÖR BARN ÄR INTE TILL SALU.

So close that I can't see what's going on



"Stones taught me to fly
Love, it taught me to lie
Life, it taught me to die
So it's not hard to fall
When you float like a cannonball"







Fucka upp är mitt andranamn


23.49

Jag är inte trött.
Klockan är mycket, jag borde vara det.
Var trött som ett as i morse.
Ganska trött under dagens gång med.
Men nu?
Nej.
Inte det minsta.
Känns som jag skulle kunna springa världens maratonlopp, storstäda lägenheten, ut och hugga en gran.
Jag ungefär vad som.
För trött är nog det sista jag är för tillfället..
Kanske hjälper om jag stänger av datorn, jag vet.
Jag ska snart prova den metoden.
Min sista utväg.
Betendevetaren imorgon.
Måste ta tag i det här med min sömn.
Det är inte okej.
Inte okej alls.


15 december.

Gårdagen var ganska mycket skit.
Allting.
Inget var kul.
Eller jo, lite, men det kassa och hemska humöret som infann sig typ hela tiden drog ner det mesa i skiten.
Negativ?
Nej inte alls.
Började dagen med en försovning.
Klockan ringde inte på mobilen.
Taskigt läge redan där,
Ja.

Jag hoppas på en bättre dag idag.
Klockan ringde.

Jag är ledsen.
Besviken och arg.
Har ont i magen.
Ont i huvudet.
Vill sova, men kan inte.
Hinner inte heller.
När väl kvällen kommer och det börjar bli dags, ja då är jag inte trött.
Dagarna igenom kan jag gå å jäspa men likt förbannat kan jag inte somna i tid om kvällarna.
Tankar protesterar.
Allt protesterar känns det som.
Snart är det jul oxå.
Julstämningen har inte ritkgit infunnit sig än ändå.
Trots att den borde det.
Trots att det är juligt som bara den i mitt kök.
Jag måste köpa gran.
Jag måsta träna.'
Jag måste hinna köpa klart julklapparna,
För tillfället känns det bara som mitt liv består av en massa måsten.
Måsten är tråkigt.
Liksom påtvingat.
Jag behöver semester.


Så mycket bättre när vi är tillsammans

Det finns en tjej.
Hon gör mig glad.
Jätteglad.
Denna helgen har jag spenderat med henne.
Ärligt talat kan jag säga att jag faktiskt älskar henne.



Heartbreak warfare.

Det gör så ont i mitt hjärta.
I hela mig.
Jag är så frustrerad.
Så arg.
Och så in i helvetes ledsen.

Varför ska man komma med ett påhopp när man inte kunde göra det från början om det nu var så man tyckte.
Ta upp saker som jag egentligen inte vet om det tillhör allt det här.
Jag blir så ledsen.
Så besviken.

Åter en helg som inte känns okej ngnstans.
En helg som inte alls fick samma innebörd och glädje som den hade för ngn timme sedan.
Mkt inplanerat, hela helgen är fullspäckad.
Just nu känns det som en sten har blivit inkastad i ett glashus och krossat så mkt som var enda liten milimeter av glaset.

Jag vill isolera mig från omvärlden ett tag.
Lägga mig i sängen, drar täcket över huvudet och känna mig liten igen.
Ngn som tar mig i sin famn, kramar om mig och säger att allt ska bli bra igen.
Men jag är rädd för att sånt inte finns i verkligheten.
Att sånt inte händer på riktigt.

Det gör ont när ni trampar på mitt hjärta..


Time to pretend

Jag vill så mkt.
Vara alla till lags hela tiden.
Jag har satt mig själv i skiten.
Med mkt.
Saker som jag egentligen borde haft ogjorda har jag gjort.
Och saker som jag borde ha gjort ligger där på bordet ogjorda..
Fuck.

Jag hinner inte med.
Tiden räcker inte till, jag har för lite tid.
Och den tiden jag har, axar och drar iväg så jag knappt hinner känna vinddraget ens.
Klockan tickar och ju mer jag stirrar på den, desto jobbigare blir det.
Den går fan för fort.

Sen var de det här med nyår med.
Planer till tusen.
Dock inte jag själv, men alla andra känns det som.
Känns som folk kommer bli besviken vad man än väljer att göra..
Hur man väljer att spendera dessa sista timmar av 2010..
Får man typ bara åka här ifrån?
Som den där kryssningen min underbara fina vän nämnde igår när vi träffades.
Bara fly, jag just FLY från allt som har med nyår att göra och bara lägga energi på att njuta på en kryssning.
Det hade nog vart helt och mer än okej,

Jag tänker mkt på en speciell person.
Henne som jag berättade om för ett tag sen.
Som gått igenom så oerhört mkt som har med cancer att göra att det knappast är tänkbart.
Det är inte det.
Det är overkligt som fan, och helt absurt att en fantastisk människa som henne ska behöva ta all denna skit.

Jag börjar bli orolig själv.
Det snackades om att tas blodprov var tredje månad på mig.
jaha?
När ska det hända då?
Jag börjar få ont i magen.
Nervös som fan.
Jag måste ringa till doktorn.

Idag känns det lite b.
Det mesta faktiskt.
Att dra till gymmet på lunchen känns lite b.
Att jag ska ut och bowla med arbetskollegorna ikväll känns oxå lite b.
Detta borde kännas bra, men idag är väl en sån dag.
Antar jag.
Igen..


Låter låten tala för sig själv...




Winter winds.







Känner mig illa till mods idag.
Inte riktigt helt okej.
Jag skulle kunna tänka mig att vara hemma en dag som denna.











Was it love or fear of the cold that led us through the night?

Äntligen kommer jag in i min bil igen.
Vilken frihet!
Jag tänker bra när jag kör bil, och när jag diskar.
Tankarna rullar av sig själva utan att jag behöver fokuser speciellt mkt på dom.
Denna gången ska jag försöka låta bli.
Försöka låta saker hända utan att påverka mina tankar och känslor.
Inte än på ett tag iaf.
Inte än.

Granar granar granar.
Lastbilar lastbilar lastbilar.
Snö snö snö
Förutom att bilfärden togs upp av mina tankar som fick flyga fritt så var det just granar, lastbilar och snö som fastnade på näthinnan.
Jag känner mig fri när jag kör bil.

Det finns ngt jag skulle vilja skriva om.
Men jag kan inte.
Jag kan inte berätta det.
Inte för dig, inte för dig, och definitvit inte för er.
Det får ligga till sig ett tag till.
Om det nu kommer kunna göra det.
Kasta mig på soffan och vila bort oron?
Ja, så får det bli.





Impossible.

Idag är jag nog lite lipig.
Jag saknar ganska mkt just nu,
Samtidigt som jag vet, så vet jag inte ändå.
En hand att hålla. ngn som bara sitter här bredvid och bara är.
Jag vet inte.
Jag är lipig.
Jättelipig.
Jag saknar.
Jag saknar dig med Emelie.
Så det gör ont.




I don't want to wake up knowing I don't have a future.


Hold my hand

Idag fick jag ett mail.
Såg ngt lite hastigt på facebook för ett par dagar sedan.
När jag läser detta mail så känns det som ngn ska slita ut hjärtat på mig.
Det är så jävla orättvist och inte okej ngnstans.
Jag gråter.
Tårarna rasar, och jag tänker inte hindra dom. Det är nämligen lönlöst.

Det är snart jul.
En glädjehögtid.
Då man ska få vara glad, lycklig och frisk.
Vilket inte är så självklart för alla.

En fantastisk människa, som är så stark och en som jag ser upp till ngt så enormt, har drabbats av leukumi.
Det är inte okej.
Det är så långt ifrån okej så det finns inte.
Denna vackra människa har gått igenom så mkt skit.
Så jäkla mkt cancer å helveten att det inte finns.
Hon är så stark.
Jag önskar att jag kunde göra dig bra.
För du om ngn förtjänar verkligen det.
Alla tankar till dig.
Alla.


RSS 2.0