Kvällens höjdare

Idag har jag varit trött.
Kanske kroppen säger ifrån nu.
Säger ifrån på mitt spidande i en veckas tid nu.
Men efter lunch, taggade jag till lite igen och eftermiddagen flöt på.
Har varit riktigt lugnt på jobbet, kanske därför jag trillade in i ett tröttillstånd.

Eftermiddagen spenderades med fika med en finfin vän som jag faktiskt saknat riktigt mkt:)
Kvällen spenderades med musikal i gott sällskap.
Men kvällens höjdpunkt var ändå P3 live med Melissa Horn,
Hon är en fantastisk kvinna som har den stora förmågan att sjunga in sina väl valda och ack så sanna ord i fina melodier och låttexter.
Där snackar vi kvalitétjej..


"jag vet vad som måsts göras
ändå sitter jag kvar här
i ett sista kapitell som jag har förälskat mig i
jag försöker att strida mot känslan
men den är rädd å den spelar ett spel nu
jag får för mig att jag kan vara kvar men vet inte hur
men jag vet att jag döljer en sanning
att väntan inte leder nggnstans
jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans...."




Vaknar till tonerna av Håkan....




Det kan bli en bra dag ändå kanske.



Potatis i mitt hjärta?

Jag är sugen på potatis.
Helt sjukt...
Det går inte en dag utan att jag får sug efter det...

kokt potatis
stekt potatis
råstekt
klytfpotatis
hasselbackspotatis
potatissallad

Ja bara det är potatis är jag nöjd.
Vad är det med mig??



Snart är det påsk..

.. då kommer mina små fina flickor hem från Sveriges alla kanter å hörn!
Tjejligan är fulländad!
Saknar er så det gör ont!


Where is my mind?

Uppenbarligen ngn helt annan stans än vad det borde befinna sig..
Mitt sinne är förvirrat..
Inte bara av en sak.
Allt snurrar..
Jag känner mig fortfarande full..
Helgens bravader blev för många, för mkt..
Jag måste skärpa mig.

Idag har jag har pratat konstant.
Enda sen i fredags, när jag var tillbaka på jobbet efter nästan en hel veckas feber, så har käften glapprat i 190, konstant.
Efter 20 minuters malande på jobbet med en kollega idag, så fick han säga till mig att jag kanske skulle jobba lite?
Idag hade jag platsat som försäljare..
Jag har nog vart pain in the ass.

Ingen behandling denna veckan..
Värdena var inte tillräckligt bra..
Men nu har dom ÄNTLIGEN fixat så jag kan ta blodproverna genom min port-a-cart.
På tiden kan man tycka..
Att man alltid ska behöva ta reda på allt själv för att få någonting gjort..



Idag är det jag & Håkan

Söndag.
Nu sitter man här igen.
Helgen har vart nice.
Helt okej,
Lite mer än okej tom kanske.
En fredag som blev lyckad.
En helt underbart bra lördag.
På kvällen vet jag dock inte riktigt vad som hände å vill nog inte riktigt spekulera för mkt i det heller..



"Vad skönt att veta, min vän
När du tappar förståndet
Du inser snart igen
Att det inte är första gången
Att det inte är första gången"

Var det ngn som sa skål??

Var fan är självdiciplinen?
Som bort blåst uppenbarligen....



Båda sidor nu.

Jag steg uppför med skjutna vingar genom glass-slott i aprilskyar
och fjädergrottor överallt,
har sett de bästa moln.
Men nu skymmer de solen,
de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort men
moln kom ivägen.

Jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu 
bara molnillusioner
och nu minns jag har aldrig förstått mig på moln, inte det minsta.

Kom sommarnätter under stjärnor kom,
med ensamheter dagen om
och om du behöver den finns aldrig gryningen har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat,
och du lämnar de skrattande när du gått
och om du brydde dig säg inte till nån ge inte bort dig själv.

Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag jag förstår inte kärlek, inte det minsta.

Och jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt; "jag älskar dig"
men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag vem är konstigast,
är det bara jag som förändrats
ja nåt är borta men nåt hittas,
varje dag.

Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
'och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.
Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner.



Håkan, han kan han.






Livet..

Vissa dagar kan jag bara inte förstå.
Förstå vad jag egentligen gått igenom.
Hur allt kunde bli som det blev.
Varför?
Frågan varför, kommer jag förmodligen aldrig få reda på.
Livet är orättvist.
Så är det bara..
Men då kan man ställa sig frågan, vad är egentligen rättvist?
Att leva ett friskt liv, att slippa sjukdomar och skit. Ja, det är nog ett bra liv det.
24 september..
Ett helvetes datum.

Härom dagen tänkte jag tillbaka på den tiden när jag låg inlagd.
Inlagd på sjukhus.
Både den första, andra, tredje å fjärde gången..
Tiden innan de kom fram till att det var cancer.
Hemska, hemska undersökningar som man gick igenom.

Men alla dessa underbara som fanns där och ställde upp för en.
Min underbara familj och alla mina helt ofattbart underbara vänner!
Ett stort tack till alla dessa underbara härliga människor som jag har i mitt liv.
Vad hade jag gjort utan er....

Men jag ska iaf klara detta.
Det har jag gett mig fan på!

Vår, vår, älskade vår!

Ja, nu jävlar!
Nu känns det bra!
Ingen feber idag och solen lyser!
Strålarna har lockat fram ngra fräknar på min näsa.
Ute på altanen med en filt och en kopp te, bara jag och fåglarna kvittrandes i träden.
En fjäril virvlandes bland miljoner flugor som letat sig fram från vinterns gömmor.
Ingen snö så långt ögat ser!
Jag gillar det,
eller nej, det var en klen beskrivning, jag fullkomligt ÄLSKAR det!!!
VARMT VARMT välkommen du älskadem, oerhört efterlängtade vår!!




Jag behöver bli frisk.

Vad har jag gjort idag..?
Hm, det är fan frågan..
Håller på att få sitt- respektive liggsår för jag gör inget annat än just sitter och ligger..
Soffan är min bästa vän för tillfället..
Och frågan är hur bra den är som vän egentligen?

Jag orkar ingenting..
Febern är inte lika hög idag.
Eftesom jag inte förbrukar ngn energi, kräver min kropp ingen mat.
Och så fort jag försöker äta ngt så kommer svaga kramper i magen krypandes igen.

Jag behöver bli frisk och komma tillbaka till jobbet, till verkligheten.
Jag håller på att bli knäpp av att bara gå hemma ensam om dagarna.
Jag tänker för mkt..
Tankarna trillar in på dumma spår..
Cancer.
Cancer.
Cancer.
Denna jävla sjukdom etsar sig fast ännu mer i mitt sinne än vanligt..
Den tar över mina tankar så fort det kommer åt, och det är ofta ofta ofta när jag går här hemma i min ensamhet.
(okej, jag överdrev med går, för jag ligger å sitter mest...)
Yrseln gör sig påmind varje gång jag reser mig.
Jag vill bli frisk.
Jag behöver bli frisk..





Om man är sjuk...

..så fick man beställa kläder trots köpstopp.
Eller...?



Mår som ett as.

Fy fasen...
Varför varför varför??
Tycker att jag var tillräckligt sjuk.
Men nej,
Nu har man gått å dragit på sig feber..
Efter 2 svettiga nätter bland klibbiga lakan och feberfrossa på hög nivå är man helt slutkörd.
Gårdagen var fylld med krampattacker i magen..
Är livrädd för att det kan vara tarmvred..
Behöver man opereras igen då???
Jag vill inte..
Jag vill verkligen inte gå igenom fler operationer.

Jag är rädd.
Rädd som fan..
Vill bara bli frisk.

Lite feber i morse med.
Bara haft 3 krampattacker än så länge..
Hoppas att de gått över helt nu.
Äta, ja det är nästan inte på tal om.
Fick ner en halv macka till frukost..
Kul, kul grej det..

Jag är likblek i ansiktet..
Å fryser som fasen..
Tung i huvudet och mår bokstavligt som ett as..
Fan fan fan.
Gör mig frisk..




Feberfrossa, men VARMT välkommen för fan....

Jag fullkomligt kokar.

Känns som ngn stoppat ner mig i ryckande hett vatten å sedan brassat på värmen ännu mer.
Ligger nerstoppad i sängen.
Jag brinner nästan.
Kurerar mig med litervis av vatten, alvedonen håller på att värka i min kropp..
Förhoppningsvis får Sophie Zelmanis ljuva stämma mig att somna och vakna friskare än friskast!

Jag skulle ju regera 2 HELA dagar på jobbet.
Ensam på kontoret och lirat spotify på hög nivå från morgon till kväll ist för att lyssna på P4..
Men tji fick jag.
Ist får man ligga hemma å det känns som man ska frysa ihjäl, samtidigt som jag är så överhettad att det känns som jag själv snart självantänder..

Fan fan fan fan.
Jag vill inte ha ngt med denna satans feber att göra..
Tårarna bränner innanför ögonlocken till råga på allt med.
Det suger stenhårt...

Kan det vara cellgifterna som fått mig febrig???
Ett samtal till Marie på dagvården i Kna får det bli imon när jag vaknar.
Det går ju en massa skit nu med så kanske inte är det ändå trots allt..

Ett sjukt udda blåmårke börjar träda fram på ovansidan av min vänstra hand?
Va fan är det om da?
Ser ut som jag blivit myggbiten eller fått en jävla spruta instucken i handen med???
Är det många saker som är så oklara från i lördags???
Tycks mig komma ihåg att det började klia på handen under kvällens gång. Men alkoholen tog visst bort det ganska snabbt....
Fan.
Jag vill bli frisk!



and you were always wearing black...





Lite kärlek i livet

Helgalen kväll igår!
Inte så mkt mer att säga!
Nytt och gammalt folk i en salig blandning!
Riktigt riktigt kul!
Mer sånna kvällar!

Känner ingen söndagsångest än, vilket är bra, mkt bra.
Fast saknar mina tjejer enormt idag.
En filmkväll med de underbara hade vart pricken över i:et.






(en kväll i somras, när allt var som vanligt. Inga ärr som stramade, inga cancertankar, bara bara lycka med mina pärlor)



Grega, sicken man!

  

Igår var det jag, Nea & Emelie.
Magnus & Grega.
Jisses vilken kväll.
Förväntningarna på Magnus var inte för höga, precis som väntat:)
Mysig spelning:)

Däremot Andreas Grega, vilken man!
Där hade vi inga större förväntingar på alls.
Men han tog oss med strom!
Iaf mig och Nea.
Men mest mig,
En ny favorit, helt klart!!! 
Hade chansen kommit, då hade det inte varit en sekunds tvekan!

 

                       


(STORT TACK till C, för lånet av bilen, du är en pärla!!!)



..

Jag känner mig inte på topp idag.
Sovit dåligt å vädret är kasst..
Men snart ska man träffa Emelie, då kanske man blir på lite bättre humör :)


En vän med en bil, så fan heller..

Just nu är jag upprörd.
Känner hur humöret sviktar, och vill gråta lite lite lite, kanske en liten tår i smyg.
Men nej,
Ägnar det mer till att irriterar mig på folk..

Om jag hade haft en bil, och en av mina vänner var i stort behov av en bil för att kunna ta sig till Växjö på fredagen och sedan snällt köra hem till lilla Karlshamn på lördagen, ja då hade jag lånat ut den.
Men nej.
Folk vill inte.
Som om jag eller Emelie hade tänkt köra sönder ngns bil som vi hade fått låna??
Svaret är NEJ.
Vad tror folk om oss egentligen..?

Jag har tom övervägt att hyra bil.
Men det visade sig bli lite dyrare än vad jag tänkt...
Skit oxå..
En vän med en bil, så fan heller...

En helg utan ngn av dom, men med 2 andra!



Imorgon ska det bli Växjö.
Växjö för hela slanten.
Vi ska gå på spelning.
Dock blir det en helg utan mina små pärlor, Malin & Annie.
Saknaden är stor.
Känns som det var evigheter sen jag träffade Annie.
Malin har begett sig till storstaden Stockholmia och Annie kommer hem till Karlshamn den helgen man inte är hemma.


Men inte deppa för mkt för det.
För ska iaf umgås med 2 finingar :)
Denna helgen är det girlsnight så det bara sprakar om det.
Höga förväntingar har byggt upp, men det ska nog bli en duktigt bra helg ändå!
Ska ju trots allt umgås med Nea å Emelie! :D

                    



.

Igår var jag ändå ganska nöjd med livet, trots allt.

Du är min vän i livet

Igår fick jag lipa av mig.
Riktigt rejält.
Trodde aldrig att tårarna skulle sluta trilla.
Men till slut gjorde de det, när jag gråtit mig till sömns..
Imorse såg jag ut därefter med.
Ögonen blosprängda och det såg ut som varit med om världens festivalfylla, i en veckas sträck.
Svullen och dan, såg helt söndersöpen helt enkelt.
Dock hann det lägga sig ganska mkt tills alla på jobbet kom, ibland tackar jag mamma för att vi är tidigt på jobbet.

Till Karlskrona bar det av nu i eftermiddag.
Skulle träffa stomiterapeuten.
Efter lång väntan, (jag var yngst i väntrummet, för "ovanlighetens" skull)
fick jag träffa min stomiterapeuten.
Sist jag träffade henne fick jag för mig att jag inte tyckte om henne.
Men så var visst inte fallet.
Idag var hon hur gullig som helst.
Men besöket tog ju bara 5 minuter typ, som väntat.

Men fick iaf träffa en underbar kompis.
Som jag inte träffat på jättelänge.
Så en fika på ett mysigt fik fick det bli!
Fan vad jag gillar dig Malin Finnman!!!




jag är förlorad i dig...

"Du kan gå iväg, när jag vill ha dig kvar 
Du kan säga nej när allt jag vill är att ha ditt Ja

Du har sån makt över mig
Jag är förlorad i dig
Du kan göra vad som helst
Du kan göra vad som helst
Du kan göra vad som helst
Jag kommer aldrig att lämna dig

Jag skulle offra mig själv
Bara för att rädda dig
För dig skulle jag göra det
Tusen gånger om

För du har sån makt över mig
Jag är förlorad i dig
Du kan göra vad som helst
Du kan göra vad som helst
Du kan göra vad som helst
Jag kommer aldrig att lämna dig

Jag är förlorad i dig
Du kan göra vad som helst
Du kan göra vad som helst
Du kan göra vad som helst
......"




Magnus Weideskog





Krossad fasad

ja
nu ligger jag här å känner mig mer bedrövlig än ngnsin
tycker synd om mig själv till råga på allt
Å va fan gör jag det för??
Det är väl fan inte mer synd om mig än ngn annan.
Fan
Nu gråter jag med
Ja det var väl bra,
Skrev du nyss inte att det var det du behövde`
Jävla människa.
Ta dig i kragen och göt ngt vettigt ist.
Jävla lipsill.




"du säger att allt är okej, men jag kan spåra dina tårar.."

Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig för tillfället.
Mitt inre är i känslomässigt kaos.
Det blåser strom mer än dagligen nu för tiden.
Humöret kan gå från topp, verkligen kännas hur bra som helst, rakt ner i botten på 2 röda.

Folk frågar:
"Hur är det med dig?"

Okej, det är okej.

"Inte mer?"

Hm, jag vet faktiskt inte..

Om jag forskar mer i det så kommer jag bara bryta ihop.
Jag vill inte,.
Samtidigt som det kanske hade vart ett av de bästa alternativen just nu.
Bara lätta på trycket och släppa ut så mkt av det jobbiga som bara går.
Men ist, så hindrar jag det.
Har startat en kamp mot mina egna tårar..
De vill inte komma ut.
Det är som ngn byggt murar, höga som höghus.
Så fort det känns som tårkanalen är på väg att svämma Över, är det ngt där som blockerar..
Jag är ledsen.
Ledsen att jag ska bli arg pga småsaker.
Men det är ju så det blir när man inte riktigt kan lätta på trycket.
Fan.








<3

                                
  
   Idag ska jag å mina fina fina flickor köra lördagsfika.
   Sånt gillas skarpt!


Fredag.

Jag känenr mig tröttare än tröttast.
Vill nästan inget hellre än att åka hem få krypa ner i sängen och soman om igen.
Hostar som en gnu.
Näsan är snart söndersnuten..
Jag känenr mig ynklig, liten..
Vill bara hem till min varma säng, som förmodligen svalnat av ganska mkt nu..
Men man kan väl få upp värmen där igen?
En kram denna dag hade gynnat ngt enormt..



Ingen bra kombo...

Illmåendet står mig upp i halsen.
Samtidigt är jag typ hungrig, eller nej, det var fel ordval, småsugen är en bättre beskrivning på det tillstånd jag just nu befinner mig i..
Ingen lyckad kombo överhuvudtaget.
Om jag så mkt som försöker stoppa i mig mer mat idag, så kommer det komma upp inatt igen.
Har det på känns...
Eorhört upplyftande inlägg som säkert hela världen vill ta del av.
Men det är så det känns nu..







Bara att gilla läget antar jag..

Fjärde behandlingstillfället är över.
Nästa omgång har jag nått hälften.
Inatt mådde jag as.
Helt hysterikst..
Tog ett tag innan John Blund trädde in.
Men lika fort som han kom, försvann han och lyste starkt med sin frånvaro.
Hann i princip sova 1 timme, sen satte cellgifterna in en av biverkningarna.
Illamående på HÖG nivå som resulterade , ja ni fattar..
Sjukt obehagligt...

Eftersom blodvärdena/blodkropparna inte riktigt vill återhämta sig mellan behandlingarna har doktorn kommit fram till att det är onödigt att jag går och tar nya blodprov var å varannan vecka i onödan.
Så nu är det bestämt.
Det blir behandling en gång i månaden ungefär.
Detta kommer dra ut på tiden, ngt enormt.
Dvs att behandlingen inte kommer att vara klar för i september-oktober..
Kul, kul liv..
Men det är väl bara att upp med hakan å gilla läget.
Bra som fan ska det ju iaf bli.






Fjärde behandlingen is comming up

Har kastat mig på soffan.
Är trött.
Förkylningen gör sitt och näsan rinner konstant.
Cellgifterna gör sitt de med, ryggvärken har kommit likt efter de andra behandlingarna.
Pallar ingenting ikv.
En kopp te på sin höjd..
Annars blir det tidigt i säng känner jag.



.

Fan.
Förkylningen är verkligen här nu.
Attackerat mitt immunförsvar helt å hållet..
Å jag som inte fått ngt samtal från dagvården idag..
Det skulle ju förhoppningsvis bli behandling imon?!?!
Å så kanske jag inte kan göra det nu bara för att jag fått en jävla förkylning på halsen..
Fan fan fan.



Why do you like the way regrets taste?






låten sitter som en smäck innanför skallbenet och vill inte ge med sig...
det hjälper inte att jag i princip bara kan refrängen heller...


Förkylning på g???



Ryktet gick om att en av mina små pärlor inte mådde så jättebra idag.
(jag håller nog med på att drabbas av en förkylning)
Det sas att hon kunde behöva lite extra kärlek.
Och visst fick hon det!
KÄRLEK KÄRLEK KÄRLEK!!!
Precis hur mkt du vill min vän!


.

"Jag skulle offra mig själv
Bara för att rädda dig
För dig skulle jag göra det
Tusen gånger om"
     


                          Magnus Weideskog

ångest, varför??

Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig idag.
Ångest ångest ångest.
Men över vad?

Solen skiner och det ser riktigt härligt ut.
Borde ge mig på en promenad i det fina vädret.
Men nej,
Tårarna lurar i ögonvrån.
Varför?
Idag borde jag ju vara glad?
Ska träffa 2 av mina fina vänner som jag inte sett på duktigt länge.
Ska ju på 20 års fest ikv för en av dom har precis passerat sytemåldern..
Men nej.
Verkar inte alls glad..

Lasse W, kom så drar vi täcket över huvudet ett tag tillsammans...



Trollbunden till denna? Svar ja.

"Om du lovar mig, att alltid
Få mitt hjärta att slå som det gör just nu
Och om du lovar mig, att alltid
Vara dig själv, vara precis just du
Så ska jag aldrig någonsin förstöra det vi har

Om du lovar mig att alltid
Se på mig som om ingenting annat fanns
Om du lovar mig att alltid
Le emot mig och ge mig din sista dans
Så ska jag aldrig nånsin förstöra det vi har

Jag ska aldrig någonsin förstöra det vi har
Jag ska aldrig någonsin förstöra det vi har"


                                                       Magnus Weideskog

Utkast: Mars 4, 2010

Den 19 mars är ett speciellt datum.
Då beger sig Mikaela till Växjö stad och befolkningen kan räkna med osäkra gator.
Tillsammans med 2 underbara brudar ska jag lyssna till Magnus Wiedeskogs ljuva stämma och vi ska återgå till 14 års ålder igen.
Där vi ska skrika och tråna.

Men samtidigt som kvällen artar sig och börjar ta fart, sak vi mogna en smula.
Lägga blicken på en man i skägg.
Då ska vi slå klackarna i taket till ANDREAS GREGAs medryckande toner.
KVÄLLEN SKA BLI FULLKOMLIGT MAGISK!!!





Lite lätt tillägnat Nea.

Ett samtal med min gode vän...

Min gode vän ringer.
Han känner för öl ikv, men kan inte ta mig in till stan, då blir det ingen öl.
Vi diskuterar helgen.
Rätt som det är så hör jag att han dricker ngt.
Min fråga, är det öl du dricker`??

"Nej, det är det inte. Jag vill inte säga vad det är."

"JO SÄG!!" (nyfiken i en strut som jag är)

"Krusbärsläsk."


"Jaha? Spännande?"

"Mmm, sen är det är en liten flagga på.
Det står ej för vuxna."

Hahahhaha,
Moget, känn dig som en man när du snart är närmare 30 än 20 !!! ;)









Akut förlängning?

Dagen började bra.
Oerhört bra!
Glädjebesked om förlängning på jobbet tom siste augusti!!
Så det blir förmodligen flytt i slutet av april!
Kul kul kul!
Köpa nytt, kommer bli hur kul som helst!

Akuten hamnade man på idag med.
Råkade visst skära mig i fingret på jobbet..? :O
Men det satt/sitter kvar.
En sväng till akuten fick det bli.
Efter 3 ½ timme fick man lite lim på fingret sen åka tillbaka på jobbet.






19 mars




Igår ringde Emelie.
Hon låter helt hysterisk & med gråten i halsen!
Jag blir livrädd att det hänt ngt hemskt.
När hon slutligen har samlat sig får hon ur sig att Magnus Wiedeskog kommer till Växjö den 19 mars.
Det är snart.
Där ska vi stå som 14-åriga små tjejer och sjunga med i texterna, kamrorna i högsta hugg och skrika å applodera!
Vi ska inte ta ansvar för vad som sägs eller kommer att sägas.
Vi ska inte ta ansvar för vad som görs eller kommer att göras.
Denna kvällen ska vara magisk!







det snurrar i min skalle...

Det känns som jag står och stampar på samma ställe.
Fötterna känns fastvuxna i marken samtidigt som tiden bara flyger iväg.
Måndag, vips så är det fredag.
Veckorna rullar iväg och det går så fort så jag hinner inte med.
Behandlingen halkar efter..
Vad händer nu?
Kommer cancern tillbaka för att min kropp inte kan ta emot cellgifterna?
Det gifts om ska pulsera i mina ådror och ta dö på allt som har med cancern att göra?
Vad händer med det da?

Livet är fan inte rättvist.
Inte ngnstans.
Inte för att jag önskar ngn annan denna jävla hemska sjukdom som förstör ngt så fruktansvärt i människors liv.
Men det är inte rättvist.
Inte ngnstans...

Jag sitter på jobbet,
Jag gråter.
Just nu skiter jag fullständigt i om ngn ser mig.
Låter tårarna trilla som aldrig förr..
Jävla cancerhelvete...
Fan ta dig...




Varför?

Jag blir så trött.
Så jäkla ledsen..
Ingen cellgiftsbehandling denna veckan heller..
Uppskjutet ännu en vecka.
En vecka för mkt..
Jag vill ju bli klar ngn jäkla gång..
Skjuts ju bara upp gång på gång.
Funderingarna på att bara skita i jobbet idag och åka hem är större än ngnsin.
Kasta mig på sängen och gråta gråta gråta tills det inte finns mer tårar att gråta ut...
Fan med.




RSS 2.0