Gårdagen kan ha varit det jobbigaste jag ngnsin har gått igenom.
Dagen var ett rent helvete.
Längesen mamma och jag grät tillsammans.
Det gjorde vi igår.
Vi stod på hallgovlet med armarna hårt omkring varandra och bara grät.
Samtidigt som allt var jobbigt, blev man inte på bättre humör då man inte fick äta.
Helvetesdag.
Ja det var det ta mig fan.

Efter en natts orolig sömn hade dagen kommit.
En undersökning jag hade bävat inför länge nu..
Idag var dagen.
Höll sköterskan hårt hårt i handen.
Men det var inte alls så farligt som jag förväntat mig.
Inte alls så hemskt som jag mindes.
Tog inte speciellt lång tid heller vilket var skönt.
Och den mackan med en kopp kaffe till var det godaste jag ätit på länge.
Trots att det var på sjukhus.
Jag fullkomligt hatar ju att äta på sjukhus.
Mackan och kaffet slank ner fort som fan.
Utan illamående, ulkningar eller under några som helst obehagskänslor.

Nu är det den jobbiga väntan som följer..