..så hade jag med all rätt gjort det.
För att kunna hjäpa dig att fatta ett annat beslut än det du just fattade...

Jag går in på din blogg.
I ren rutin.
Vill se att du lagt upp nya inlägg.
Du som alltid var så flitig med det min älskade vän.
Jag som skickade sms till dig de dagar jag var hemma efter behandling.
När jag hade tråkigt och tyckte det var på tiden att du uppdaterade vad som hände i ditt lilla liv.


Vid frukosten läste jag tidningen.
Jag hoppar alltid över dödsanonserna.
Sen den dagen jag läste att en av de jag delade sal med tillsammans på sjukhuset i Karlskrona stod namngiven där..

Idag kollade jag.
Ditt namn lyste där.
Tårarna trillade..
21 maj.
21 maj är det din begravning.
Din begravning? Hur bisarrt låter inte det da?
Det är ofattbart oklart..
Alldeles för oklart att jag ska kunna ta det riktigt till mig och förstå allvaret i det.
Lika ofattbart som det är att jag fick cancer...

Vad är det med denna värld egentligen?
Min lilla älskade vän..
Gång på gång rullar funderingarna in på hur du kunde ha så ont i ditt hjärta?
Min älskade älskade Emelie....