Jag vill så mkt.
Vara alla till lags hela tiden.
Jag har satt mig själv i skiten.
Med mkt.
Saker som jag egentligen borde haft ogjorda har jag gjort.
Och saker som jag borde ha gjort ligger där på bordet ogjorda..
Fuck.

Jag hinner inte med.
Tiden räcker inte till, jag har för lite tid.
Och den tiden jag har, axar och drar iväg så jag knappt hinner känna vinddraget ens.
Klockan tickar och ju mer jag stirrar på den, desto jobbigare blir det.
Den går fan för fort.

Sen var de det här med nyår med.
Planer till tusen.
Dock inte jag själv, men alla andra känns det som.
Känns som folk kommer bli besviken vad man än väljer att göra..
Hur man väljer att spendera dessa sista timmar av 2010..
Får man typ bara åka här ifrån?
Som den där kryssningen min underbara fina vän nämnde igår när vi träffades.
Bara fly, jag just FLY från allt som har med nyår att göra och bara lägga energi på att njuta på en kryssning.
Det hade nog vart helt och mer än okej,

Jag tänker mkt på en speciell person.
Henne som jag berättade om för ett tag sen.
Som gått igenom så oerhört mkt som har med cancer att göra att det knappast är tänkbart.
Det är inte det.
Det är overkligt som fan, och helt absurt att en fantastisk människa som henne ska behöva ta all denna skit.

Jag börjar bli orolig själv.
Det snackades om att tas blodprov var tredje månad på mig.
jaha?
När ska det hända då?
Jag börjar få ont i magen.
Nervös som fan.
Jag måste ringa till doktorn.

Idag känns det lite b.
Det mesta faktiskt.
Att dra till gymmet på lunchen känns lite b.
Att jag ska ut och bowla med arbetskollegorna ikväll känns oxå lite b.
Detta borde kännas bra, men idag är väl en sån dag.
Antar jag.
Igen..