Nu sitter jag här igen.
Sleten efter festivalande så det både räcker och blir över.
Och med hjärtat i ngn annans hand.
Där det inte platsar.
Utslitet ur bröstet på mig, igen.
Jag lovade ju att det inte skulle bli såhär.
ALDRIG IGEN.
Iaf inte på jävligt jävligt länge.
Nu är jag dit-trillad igen.
Va fan tjänar detta till?
Att gå å bli kär.
Kär i ngn man verkligen tror på.

Bortkastad och nersmutsad, blottad, naken och åt helvete..
Fan,
Jag hatar det.
Visst, man vinner inget om man ingenting vågar.
Men jag är nog nära att ge upp.
Jag vill bort bort bort från allt som har med detta att göra.
Kärlek är  inget för mig.
Uppenbarligen...