I'd never want to see you unhappy I thought you'd want the same for me

Söndag igen.
Klockan tickar och snart är det dags för sängen.
Egentligen har det vart tid för säng ett alldeles för bra tag.
Men är jag trött?
Nej.
Som vanligt..

Söndag.
Ångestens dag.
Och visst har det varit så, som så många gånger förr...
Hjärtklappning när jag tänker på att jag snart ska gå till jobbet.
Sluter ögonen, blundar hårt och andas djupt.

Idag har jag inte velat göra ngnting.
Fått obehag i kroppen så fort jag gett mig på ngt.
Tills kvällen kom.
Plötsligt inser jag att jag får ångest över just det att jag inte gjort NÅGONTING idag.
Fan med.
Diskar disken.
På med träningskläder och körde powerwalk med musik i öronen.
Hög hög musik.
Rensa tankar, försöka få bukt på dom.
Det brukar ju hjälpa? Kännas lite lättare.
Det brukar vara min frihet, bara gå och gå och gå.
Men nej.
Vet i fan om det inte blev värre ikväll..

Fan.
Just nu vill jag bara gråta.
Skrika och gömma mig under täcket.
Kasta omkring saker och känna mig liten.
Ångesten håller på att ta över.
Jag måste vara stark.
För jag pallar inte se ut som jag supit i 3 månader i sträck i morgon på jobbet.
Ja, för det är precis så det kommer att se ut om jag gråter mig till sömns...
Jag får hitta det lilla påklistrade leendet i badrumsskåpet.
Det jobbigaste är att det börjar slitas ut...





Kommentarer
Postat av: jeanette

sv: tack fina du!

2011-01-25 @ 12:16:25
URL: http://janets.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0