Strimmor, är grus i våra ögon

Jag kom i säng alldeles för sent igår.
Lasse W och jag sjöng ikapp med balkongdörren öppen och den sista skvätten glögg dracks upp.
Han sjöng för mig och jag för honom.
Jag beskådade mitt sovrum som jag är så nöjd med nu.
Min trygghet.

Tänkte på Martina, hon kommer från främmande vidder.
Min allra bästa Martina, min Winnerbäcks-vän, du min vän i livet.
Kom hem nu, vi träffas alldeles för sällan.
Men vi vet att vi alltid finns där för varann, kom ihåg mig.
Jag längtar till sommaren.
För då händer ngt speciellt.
Sommartradition.
Martina, jag och den som vill följa med.
Vandrar hand i hand innan mörkret faller.

Som en fribiljett mot himlen
Köpenhamn överallt
Farväl Jupiter
, man måste vara två.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0