I wanna run with the wild horses.

Inget kommer bli som förr.
Det förgångna är borta.
I minnet finns det kvar.
Men verkligheten är ngt helt annat.
På en helt annan nivå en den dröm man kanske en gång hade.
Men det är väl så det är.
Att man ska se framåt.
Lämna det man gått igenom bakom sig.

Jag är ärrad för livet.
Dagligen påminns jag vad jag har gått igenom.
Även om jag känner mig frisk så finns ärren där.
Både på utsidan och insidan.

Ikv känner jag mig liten,
Förbannat liten med alldeles för stora tankar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0