Kan hända att jag har gjort ngt bland det jobbigaste i mitt liv.
Ta farväl av en underbar vän.
Aldrig få se henne skratta igen.
Jag var på din begravning.

Så orehört fint.
Din musik spelades.
Alla fina blommor för bara dig.
Alla var där, för din skull min stjärna.
Jag grät.
Tårarna trillade och det kändes ofattbart att så många tårar kan komma ut på en gång.

Jag satt jämte finfina Jennifer.
Höll henne hårt hårt i handen.
Kramade om varandra ibland när allt bara kändes för jobbigt.

Igår innan min älskade syster skulle åka hem efter ett besök i min lägenhet, sa hon:
"Hälsa Emelie från mig"
När hon hade gått grät jag.
Jag grät så in i helvete.
Det gör så ont att du inte ska finnas i liv i mitt/våra liv.
Men du kommer alltid finnas ändå.
I mitt/våra hjärtan.
För där kommer du alltid ha en speciellt plats.

När jag la den vita fina liljan på din kista, hälsade jag från syster.
Imorgon ska hon och jag ha en systerdag.
För jag vill för allt i världen inte förlora min syster.

Jag ville inte förlora dig heller min vän.
Inte alls..
Jag älskar dig Emelie.
Det vet du.
      <3