.. att det var duktigt längesen jag kände mig såhär glad!
Jag kunde skratta, skratta på riktigt igår.
Det var din dag, och jag kunde ge dig en av de bästa presenterna på länge älskade sis!

Min cellgiftssköterska ringde när jag var på väg hem till mor å far.
Dolt nummer.
Fuck,
ALLTID sjukhus när det är dolt nummer nu förtiden..
Pulsen ökade och jag kände paniken komma krypande.
Det var Marie.
Frågade hur det var med mig.
Jo, det funkar sa jag. (min standardfras nu mera..)
Att jag var nervös inför beskedet från röntgen men att jag inte fått veta ngt än och att väntan är det jobbigaste som finns.
Hon säger att hon har fått svaret.
Och att det inte är ngt!
Ingen cancer så långt ögat når!
Det var bara ngn form av ärrbildning och inget konstigt alls att det såg ut så efter en sån operation som jag har gått igenom!
Jag kan inte beskriva med ord den glädje och lättnad jag kände när jag fick beskedet.
Jag kan fortfarande inte sätta ord på den lycka jag känner inom mig.
Körde hem till mamma med gråten i halsen, denna gången LYCKOTÅRAR!!!

Berättar för mamma å pappa, ber mamma att inte gråta för då kommer sminket kleta ut sig.
Pappa gråter ist.
Tänk vad underbart livet kan vara ändå!!!!!