Solen skiner, dagen verkar helgrym.
Jag borde vara glad.
Men det är jag inte.
Inte alls.
Jag är ledsen.
Arg.
Förbannad.
Ja, jag vet inte.
Varför?
Behöver man ställa sig den frågan?
När livet är som det är?
När man inte får njuta av solen, för att man går på cellgift och inte får låta solens strålar lysa på en?
När en av ens härligaste och bästa vänner väljer att lämna detta liv på denna jord?
När man inte kan leva som man en gång gjorde?
Tvingas begränsa så mkt?
Livet är fan orättvist.
Eller?
Vem har bestämt vilket som är rättvist och inte da?
Varför i helvete skulle livet behöva bli så himla komplicerat, så jävla olikt och annorlunda från bara förra året vid den här tiden?
Nej, idag är ingen bra dag i Mikaelas liv.
Solen skiner.
Men tårarna trillar likt förbannat.
Jag känner mig fast.
Jag vill resa bort.
Jag vill fly från allt det hemska, allt elände, all skit.
Fan.
Detta är ingen bra dag alls.