Jag vill kunna leva som vanligt.
För mindre än ett år sedan föll mitt normala och vanliga liv i spillror.
Det kommer aldrig bli det en gång det var.
Jag är förstörd.

Har fått se livet från en helt annan vinkel.
Allt är annorlunda och inget kommer bli som vanligt.
Att gå från ett friskt liv, feber en gång om året, till att få konstaterat att man har cancer är lika ofattbart som det låter.
Man har fått lära sig leva på nytt.
Vissa dagar är det lättare än andra.
Idag är dagen ett helvete.
Samtidigt som jag bara vill lägga mig ner och somna och hoppas på att morgondagen ska bli bättre, så vill jag ändå inte riktigt att den ska ta slut.
Solen skiner, himlen är blå.
Jag borde njuta av dagen.
Men nej.
Ingen sol för mig.
Ingen sol alls.

Kanske mest är söndagsångesten som sätter in så här framåt kvällen,
'Men det hade vart duktigt skönt med ett "vanligt" liv.