För ett tag sen var vi på fest.
Det var jag å mina underbara, fina tjejer.
Sen var där några fler.
Helt plötsligt började det skämtas om cancer bland de nya..?
Samtidigt som jag bara ville skrika rakt ut: FÖR HELVETE! TÄNK ER FÖR INNAN NI SNACKAR, DET ÄR TA MIG FAN INTE SÅ JÄVLA KUL ATT SITTA HÄR Å VETA ATT MAN HAR HAFT DET???
Samtidigt så ville jag bara låtsas som ingenting...

Men folk kan ju inte veta vad man går/gått igenom..
Man ser ju inte på mig att jag är sjuk/vart sjuk direkt..
Å det är så oerhört skönt!
För då kan folk inte "dömma" än, om man nu kan uttrycka sig så..

Likaså med all den här jävla reklamen om cancer, på tv, radio, media över huvudtaget.
Visst, det är väl bra att man gör reklam om det, för det är ju så mkt vanligare än man tror..
Men vissa dagar vill man bara bryta ihop på allt det dära..
Krypa ner under täcket..
Gömma sig från omvärlden, gråta så det bränner bakom ögonlocken.
Ligga där tills allt blir som vanligt igen.
Kan det bli som vanligt igen..?