Karlskrona idag.
Klockan 10 infann jag mig på Karlskronas dagvård.
4 timmar med bra sällskap så timmarna slogs ihjäl under okej tid.
Många skratt, tack:)

När vi skulle gå därifrån träffar jag en underbar sköterska som jag hade när jag låg inlagd i Karlskrona.
De första gångerna, innan ngn visste att det var cancer jag hade.
En av de bästa sköterskorna ever verkligen.

Hon tittar frågande på mig och utbrister:
"Det är ngt så bekant över dig, men kan inte placera dig??"

"Mikaela" svarar jag, hinner inte säga mer för en hon inser vem jag är.

"VAD GÖR DU HÄR?!?!" säger hon.

"Jag har vart på behandling.."

Hon ser frågande ut. Jag berättar historien som känns så ofattbart overklig och ger mig sånna rysningar enda in i benmärgen fortfarande.
Att det var cancer i tarmen..
Och att den spridit sig till levern.
Så att jag genomgått en 10 timmars operation nere i Lund i början av november.
Och att cellgifterna är i förebyggande syfte.

Hon ser så chockad ut och ger mig en hård kram.
"Detta klarar du Mikaela, nu slipper du få ngt sen. Men sånna unga kvinnor som du ska inte vara här."

Jag kan ana tårar i hennes ögon.
"Jag ska klara detta Inger, finns inga andra alternativ!"
Hon trycker min hand, sen skiljs vi åt.