Was it love or fear of the cold that led us through the night?

Äntligen kommer jag in i min bil igen.
Vilken frihet!
Jag tänker bra när jag kör bil, och när jag diskar.
Tankarna rullar av sig själva utan att jag behöver fokuser speciellt mkt på dom.
Denna gången ska jag försöka låta bli.
Försöka låta saker hända utan att påverka mina tankar och känslor.
Inte än på ett tag iaf.
Inte än.

Granar granar granar.
Lastbilar lastbilar lastbilar.
Snö snö snö
Förutom att bilfärden togs upp av mina tankar som fick flyga fritt så var det just granar, lastbilar och snö som fastnade på näthinnan.
Jag känner mig fri när jag kör bil.

Det finns ngt jag skulle vilja skriva om.
Men jag kan inte.
Jag kan inte berätta det.
Inte för dig, inte för dig, och definitvit inte för er.
Det får ligga till sig ett tag till.
Om det nu kommer kunna göra det.
Kasta mig på soffan och vila bort oron?
Ja, så får det bli.





Kommentarer
Postat av: k

Mikaela,

Det är tungt, men så är det ibland.

Livet går upp och ner.

Men det är du som får mig att stiga upp om morgonen.

När jag ligger där i sängen och tycker synd om mig själv så tänker jag ofta på dig.

På din enorma styrka.

Att livet är för kort för att bara ligga kvar i sängen.

Du är bäst Mikaela.

Ser upp till dig som fan.

2010-12-06 @ 07:09:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0