Det må vara vanlig söndagsångest.
Eller är det bara för att livet är förbannat orättvist.
Jag vet inte.

Nu i eftermiddag har jag iaf mått piss.
Trött på att tvätta.
Trött på att göra ingenting.
Trött på att göra allting.

Jag hade behövt dig idag Emelie.
Därför gick jag till din grav.
Kyrkogården ekade ensam.
Fina blommor prydde gravarna.
Det kändes ännu jävligare att se ditt namn där på stenen.
Jag tycktes mig höra ditt skratt.
Tårarna rann, jag är glad att jag var ensam.

Men nu vill jag inget hellre ha ngn som håller mig handen.
Tar mig i famnen och säger att det kommer bli bra.
Jag vill ha tillbaka dig Emelie.
Jag vill ringa till ngn som håller mig sällskap.
Som kramar mig och håller om mig tills jag somnar.
Men jag förmår mig inte att ringa ngn.
Jag vet inte ens vem jag vill ringa.
Fan fan fan.
Just nu känns allt bara för jävligt.



jag saknar dig så det gör ont.
så in i helvetes förbannat ont.