Falla fritt.

Ikväll är det premiär.
Premiär för Karlshamns nya danshak.
Club Mingel slår upp portarna till sitt dansgolv och det ska invigas av många festglada människor.
Där ibland ngra av mina fina.
Men jag är hemma.

Sitter hemma nerkrupen i min säng.
Ja, vad det inte detta jag ville i morse??
Hm, jo kanske.
Men egentligen vill jag bara att allt ska vara som vanligt.
Att jag oxå hade kunnat vara med på allt kul.
Släppa alla hämningar.
Dansa med ammunition i blicken, skåla med Asti, ta en massa fula kort, precis som förr.

Men nej.
Idag är ingen sådan dag.
Egentligen är det inte en sådan dag på väldigt länge.
Jag måste ta tag i mig själv och behärska mig.
Tänka på mig själv, att det kanske inte är så bra att flänga runt så som jag gjort sista tiden.
Men jag missar ju så mkt kul som alla andra gör.

Ja, jag kanske tycker jävligt synd om mig själv en kväll som denna.
Men vill inte att ngn annan ska göra det.
Jag skriver inte detta i ngn form för att folk ska tycka synd om mig.
Inte alls.
Jag vill inte ha sympati.
Jag behöver bara få ventilera..
Å det är väl därför denna blogg finns antar jag.
Krypa ner i sängen tidigt ikv och hoppas på en inte så deppig dag imorgon...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0