Lika mystisk, lika gåtfull
som en kyrka längs vägen,
upplyst mellan träden,
ödsligt belägen
om hösten om våren
i en tyst, blå natt
som en fackla, som ett ljus
kom du fram till mig där jag satt

Som ett åtråvärt hopp
i en tung tristess
Jag hade nästan gett opp
det var så grått tills dess
Men du sa att du hörde mig
på radion idag
Du var den enda som kom fram
och det var det enda du sa

Allt jag ser
Allt jag hör
är din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar
ja, jag väntar
om tiden vill ifatt

Det gick så sakta tog sån tid
Varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland
för att fråga hur vi mår
Tills jag sa; Väntar du på nån
eller vill du bli min
Du sa: vad svarar man på sånt
Jag sa: Man svarar nog ingenting

Men lägg armarna runt mig
och slit ut vad jag har
Gräv i  det dunkla
men sök inga svar
Jag lovar ingenting
Det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting
Jag är så gott som förtrollad

Allt jag ser
Allt jag hör
är din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar,
jag väntar
om tiden vill ifatt

Du sa: Vänta lite grann
Behåll poserna på
Vart vill du komma nånstans
Vart ska vi gå, vart ska vi gå
Jag sa; Det finns inga mål,
men det finns sätt att ta sig dit
Vill inte komma nånstans
Vill bara ta mig lite längre än hit

Det var natt, det var natt
Det var äntligen natt
Våren var på väg
Jag var rusig och matt
Vi var på gång, vi var VIP
Det var nån efterfest för Kent
Allt var lite eftertraktat
Allt var lite känt

Och allt jag ser
Alllt jag hör
Din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar
jag väntar
om tiden vill ifatt

Mellan Tumba å Järna
finns en kyrka vid sjön
Vi tar oss dit i oktober
strax före snön
Vinden var så kraftig
Hela världen var på spänn
Den mörka natten är så mörk
Jag måste se dig igen