Jag sitter och tittar på Lotta Gray.
Hon är med i "Annas eviga" på SVT2.
Lotta, en vacker kvinna, som ser så frisk ut.
Man ser inte på henne att hon varit sjuk.
Det gör man inte på mig heller.
Inte just nu iaf.
Det är skönt.
Skönt som fan.
Det går faktiskt inte beskriva den känslan.
Att man kan leva ett någorlunda normalt liv fast man går igenom det man gör.


Tydligen kör dom tema den kommande veckan.
Att man fokuserar på folk som lever med denna folksjukdom som det faktiskt är.
Så denna veckan verkar det som det kommer snurra ännu mer.
Tankar på cancer.
Tankar på död.
Tankar på att kämpa, vinna kampen mot cancer.
Tankar på att livet är orättvist.
På alla sätt å vis.
Så fort jag hör ordet cancer, får jag obehagliga rysningar som väljer att stanna å sitta i länge länge.
Hemska hemska sjukdom.

Som Lotta sa i programmet.
Folk ser henne som ett hopp.
Ett hopp i livet.
Att man kan vara med å köra (nästan) samma race som vanligt.
Det stämmer.
Jag ser henne som en förebild.
En stor sådan.
Lotta är bäst.
Så är det bara!


http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman//