Idag är en jobbig dag.
Tankarna snurrar, humöret går upp och ner.
Mest ner kan tyckas..
Tårarna finns väldigt nära till hands en dag som denna.
Har redan trillat en del, kommer garanterat trilla fler under dagen.
Tänk vad bra det hade varit om jag bara brutit benet..
Trycket i bröstet på mig är hemskt idag..
Blir inte bättre av vädret direkt..
I vanliga fall när det är skitväder vill man ju bara gå å dra täcket över huvudet..
Idag vill jag det mer än ngnsin..
Jag är ledsen.
Mamma är ledsen..
Pappa likaså..
Rädslan finns där och växer sig större för var minut, var sekund.
Den är så stor och så nära att man kan i princip ta på den.

Jag vill opereras å bli frisk!
Nu med detsamma!
Varför ska allt ta så jäkla lång tid...?
Denna väntan är så kopiöst eländig så det går inte att sätta ord på den.
"Jag har cancer, jag har cancer, jag har cancer"
Ständigt eko i mitt huvud.
Även om jag sover väldigt oroligt om nätterna kan jag iaf sova utan piller..
Det känns ganska bra.
En liten del i alltihopa som känns bra.
Ytterst liten del.
Det mesta är fruktansvärt..  Å otroligt för jävligt..

Blä blä blä blä på allt som har med cancer att göra.
Fan.
Jag ryser fortfarande varje gång jag nämner det, tänker tanken eller hör ngn annan säga just det hemska ordet..
Laddat med så mkt hemska tankar, känslor ja jag vet inte allt..
Idag ska jag kramas.
Det behövs.
Många långa kramar...
Ja, så får det bli för att inte trilla ihop helt denna dag...