Fruktansvärt..

Igår var det söndag.
En riktig tråksöndag utan dess like..
Sånna här dagar är tråkiga i vanliga fall..
Igår var den värre än ngnsin..
Det gör så ont, så ont att se mamma så ledsen..
Det är nästan det värsta av allt i alltihopa...
Hon har ingen lycka, ingen gnista i ögonen längre...
Den sitter för djupt för att man ska se den.. Den kan lockas fram en sekund eller två ibland, men ytterst ytterst sällan..
Min älskade lilla mamma, som alltid är så glad annars...

Det är obehagligt och så kopiöst ledsamt att se...
Visst, alla som man håller av och som bryr sig om mig på ngt sätt är ju självklart ledsna.
Denna jävla sjukdom...
Pappa & syster är ju oxå ledsna, men man märker det mest på mamma..
Hon mår riktigt jävla dåligt av detta...
Men jag ska klara det!
Det finns ju som sagt ingen tvekan om den saken!
Men det känns djupt in i benmärgen att mamma fars å illa av det...
Men starkast överlever mamma, å jävlar vad starka vi ska vara i detta!
JAG SKA VINNA DETTA UTAN TVEKAN!!!!

Du förgyllde dock kvällen min gode vän:)
& om man tänker tillbaka på lördagen, så blir man varm i hjärtat för en stund:)
Sicka vänner jag har:)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0